Färgsätta bilder

MyHeritage lanserade en ny funktion häromdagen, färgsätt foton.
Är det svårt? Nä
Är det kul? Ja
Blir det bra? Ja, det mesta blir bra.

Jag önskar att jag vore en Photoshop-guru men jag har insett mina begränsningar och nöjer mig med att kunna fixa till de bilder jag tar med systemkameran hjäpligt.

Så, något jag inte har haft tålamod till att lära mig är att färgsätta svart/vita bilder. Har sett flera som gör detta där resultatet verkligen blir fantastiskt.

Häromdagen släppte MyHeritage en funktion där man kan färgsätta sina bilder ganska enkelt. Man laddar upp ett svartvitt foto och sedan tar det några sekunder och sedan är den i färg. Och för det mesta blir det riktigt bra resultat även om jag sett att hud ibland blivit blå och så vidare (nej, det var ingen från Avatar på bilden).

Funktionen hittar man under menyn Släktträd.

Nästa steg är att ladda upp ett foto man vill färglägga genom att klicka på Ladda upp foto eller släppa det i ramen till höger.

Leta upp fotot, markera det och tryck på Välj (så här ser det ut på Mac).

Bilden processas…

Bilden är klar

Nu kan man välja att ladda ner bilden igen om man vill genom att klicka på Ladda ner foto längst ner till vänster. Man kan också välja att dela den på Facebook respektive Twitter eller kan man ladda upp en ny bild att färglägga.

Just den här bilden är den jag använder här på bloggen och jag tyckte att den blev riktigt tjusig i färg.

Några andra bilder jag testat med

Till sist vill jag bara påminna att ha koll vad som står i användarvillkoren gällande uppladdade bilder.

En kopp inspiration – opta in

Bland polisens kalla fall finns en person som är nära släkt till en jag känner. Det fallet tror jag inte kommer att lösas med hjälp av dna men det ger mig ändå en känsla av hur det måste vara som en nära anhörig till ett mordoffer. Någon eller några vet vad som hände men berättar inte och en mördare går fri.

Så, för mig har det inte varit något svårt beslut att fatta. Att ge Law Enforcement tillgång till mitt testresultat hos både Gedmatch och FamilyTreeDNA. Tänk om det hade varit en nära anhörig till mig, då hade jag velat att polisen hade tillgång till alla resurser som finns för att hitta den skyldige.

Och låt oss inte glömma alla de oidentifierade personer (ofta mordoffer) som vi med vårt dna kan hjälpa till att identifiera. Personer som kan ha mördats för en trettio år sedan men mordutredningen har inte kommit vidare för man vet inte vem offret är.

Veckans mugg:

En av mina favoritkoppar med en riktig tuffing på motivet: Modesty Blaise. Förra veckan berättade jag om min samling med autografer från skådespelare i diverse sci-fi filmer.. På vinden finns en kartong med AgentX9, i bokhyllan en komplett samling av Peter O´Donnells böcker om Modesty Blaise. Serierna är bra men böckerna är bättre.

Vem är Ekebymannen?

Den 17 september 2003 gör ett par svampplockare ett rysligt fynd i skogen strax utanför Ekeby. Där i den täta granskogen hittar man ett lik av en man. Det visar sig sedan att mannen som legat ute i skogen en ganska lång tid blivit knivhuggen och mördad.

Till en början är polisen förhoppningsfull att man ska kunna identifiera mannen med hjälp av tandkort men ännu efter snart sjutton år är mannens identitet okänd.

Tandlagningar som mannen har pekar mot att han kommer från Balkan eller Baltikum. Nära kroppen hittade man en amulett med anknytning till Trsat i Rijeka i Kroatien. Mannen bar även ett smycke i form av ett kors och en avbild av jungfru Maria.

Polisen anlitade en skulptör (samma person som bland annat har gjort skulpturen av Bockstensmannen) som utifrån en kopia av mannens skalle gjort en avbildning av hur mannen kan ha sett ut.

Helsingborgs Dagblad hade under sin tv-satsning ett program som hette Blåljus och som kan beskrivas som en lokal version av Efterlyst. I ett av avsnitten tar man upp fallet om Ekebymannen som ger en bra sammanfattning av vad som hände under de första tio åren efter att man hittar liket.

 

Personligen så har jag svårt att förstå att en person kan vara försvunnen utan att någon saknar denne. Det beror nog på att en kropp som hittas i Sverige allt som oftast visar sig vara en person som är anmäld försvunnen.

Tittar man i USA och i deras databas NamUs över oidentifierade personer består den av tusentals personer.

Ett par exempel:
Nummer 81-02083
En man, uppskattningsvis 15-20 år, hittad i en container den 28 september 1981. Kroppen är bränd och förkolnad.

Nummer 81-01831
En kvinna, 20-35 år. Hittad död efter att ha blivit påkörd i San Diego.
Här finns det till och med en bild på kvinnan men ändå är det ingen som vet vem hon är.

2018, i april, var det en presskonferens i Sacramento i Kalifornien. En åklagade meddelade att man gripit en person man misstänkte vara seriemördaren Golden State Killer som härjade på 70-och 80-talet. När det blev känt hur man arbetat under de senaste månaderna och så småningom kunnat ringa in den misstänkte kändes det som det gick ett sus genom släktforskarvärlden. Man hade nämligen laddat upp DNA från en av brottsplatserna till Gedmatch, en databas som används av släktforskare för att ladda upp sitt dna-resultat för att kunna göra jämförelser och använda olika verktyg.

Precis som när jag försöker reda ut hur jag är släkt med mina dna-matcher gjorde man nu på samma sätt. Man försökte reda ut hur de personer som fick match mot DNAet från brottsplatsen hängde ihop. Man lyckades ringa in en person som hade rätt ålder och som skulle kunna ha befunnit sig i områdena vid tidpunkten.

Det blev som en ketchupeffekt. Helt plötsligt dök det upp att man hittat misstänkta till mestadels kalla fall varje vecka i USA där man på samma sätt använt sig av brottsplats-dna i Gedmatch. Nu snart två år efter presskonferensen har man kommit upp i närmre 100 misstänkta i lika många fall.

Jag följde utvecklingen ganska noga där efter presskonferensen i april 2018 och pratade på för alla som orkade lyssna att om man använde det här i Sverige skulle man säkerligen kunna lösa en hel del fall där det fanns dna-spår. Tvärsäkert sa jag att man också skulle kunna identifiera Ekebymannen och ett antal andra oidentifierade kroppar här i Sverige.

I USA finns även DNA Doe Project där man gör just detta, identifierar personer (ofta mordoffer) där man inte känner identiteten. Principen är den samma. Grovt förenklat så tar man dna från de oidentifierade personerna och laddar upp till Gedmatch och jobbar utifrån de matcher man får fram att försöka fastställa identiteten.

I Polisregion Syd och med kommissarie och Kalla Fall chefen Bo Lundqvist i spetsen satte man igång med arbetet att kunna använda sig av denna metod även i Sverige. Pilotfallet där man tagit Peter Sjölund till hjälp blev just Ekebymannen vars dna man laddade upp till Gedmatch och där man nu lyckats ringa in ett antal släktnamn. Dessa släkter finns även i närheten av just Rijeka där amuletten man hittade vid kroppen kommer ifrån.

I Cognuatus  släktforskningspod avsnitt 22 intervjuar jag Bo Lundqvist om polisens arbete med dna och vi kommer även in på Ekebymannen: http://www.cognatus.se/podcastgen/?name=2019-03-03_cognatus_slaktforskningspod_20.mp3

På släktforskarkryssningen 2019 pratar jag med Peter Sjölund och det kan man lyssna på i avsnitt 22 här: http://www.cognatus.se/podcastgen/?name=2019-04-22_cognatus_slaktforskningspod_22.mp3

 

Det senaste jag sett när det gäller just Ekebymannen är att den kroatiska polisen har återkommit med tre personer som är anmälda försvunna.

Jag tror att svaret på frågan Vem är Ekebymannen kommer att komma ganska snart.

En kopp inspiration – DNA-painter

Hallelåja! Måndag igen..

Först och främst: Svaret på förra veckans FredagsFråga (den lägger jag ut på dnacoachens instagramkonto varje fredag).

Rätt svar är A: US Census 1890

Den här veckan ska jag göra om alla mina profiler på DNA-painter.. Jag har ett betalabonnemang vilket har medfört att jag har skapat på tok för många profiler och jobbat ganska ostrukturerat. Men nu tror jag att jag efter mycket testade och som sagt många profiler kommit på ett arbetssätt som kommer att passa mig. Så, nu ska gamla profiler rensas bort och nya skapas. Ska bli trevlig att få lite ordning!

I fredags var det dags för första tillfället på emigrantforskningskursen här i Helsingborg som jag leder. Spännande att höra historierna om de olika emigranterna som deltagarna vill hitta. Även om det är mest DNA-forsking för mig numera så var det emigrantforsking som jag tyckte var allra roligast innan och som jag la ner väldigt mycket tid på.

Några “events” blir det denna vecka också. Idag är det ju dags för andra workshopen om Hitta Fader Okänd hos FindingFamilyTogether med Christina Sagersten. Det ger otroligt mycket att höra vad andra har för problemställningar och hur de har angripit sina problem med okända anor. Väldigt lärorikt och det finns fantastiskt många duktiga dna-forskare där ute.

På onsdag ska jag få komma oh föreläsa om släktforskning hos en förening i en helt annan bransch. Har försökt att plocka ut ett antal dokument och bilder som kan tilltala just dem utifrån deras intresse. Ska blir kul och det finns säkert någon släktforskare där, vi finns ju överallt.

På lördag bär det av till Kristanstad tillsammans med Niklas Hertzman och Åsa. Niklas ska hålla föredrag om dna och sedan kommer jag och Åsa att hjälpa till med topsning om det finns några som vill topsa sig eller köpa kit och så svarar vi naturligtvis på frågor.

Veckans kopp: Ja, det här är det kanske inte så många som känner till men jag gillar science fiction. Jag gillar att gå på sci-fi mässor och blir så grymt star-struck när jag får träffa skådespelarna från diverse filmer…

Så, när vi flyttade till nya lokaler på mitt gamla jobb och det skulle vara ett aktivitetsbaserat kontor utan fasta platser skaffade jag mig en ny kaffekopp bara för att ha lite portabelt skrivbordspynt. Valet föll på en kopp med DarthVader.

PS: Armand Duplantis trotsade alla gränser och satte världsrekord (inomhus) i stavhopp med 6.17. Fantastiskt. DS

En kopp inspiration – släktgåtor

Hallelåja!

Måndag igen och då är det ju dags för … en kopp inspiration.

Men först, svaret på förra veckans FredagsFråga. FredagsFrågan kör
jag på DNAcoachens instagram varje fredag. Så, vad kallas en oidentifierad
kvinnokropp? En man brukar man kalla John Doe och en kvinna brukar man kalla Jane Doe. Och det här gäller i till exempel i USA, inte i Sverige.

Hoppas du har haft en bra vecka. I helgen var det forskarhelg i Åsljuga och
jag och Åsa var inbjudna att hålla ett kort föredrag om dna. Efter det hade vi möjlighet att sitta ner och hjälpa de som ville ställa frågor om dna och annat släktforskningsrelaterat. Supertrevligt!

Det är ialla fall något som ger mig massa inspiration, träffa och prata med
andra släktforskare och hjälpa till att lösa släktgåtor.

Och på tal om släktgåtor så är det ett par saker jag ser fram emot väldigt mycketden här veckan. På torsdag till söndag är det ett arrangemang här i Helsingborg och kommunerna runt omkring som heter Kulturwked från med massor av olika föredrag, musik och annat. För att bara nämna ett par lite mer kända så ska Bodil Jönsson och Kalle Lind snacka.

Och jag kommer också att hålla föredrag på lördag om släktforskning och då kommer det att bli en hel del om släktgåtor.

På fredag börjar en kurs i emigrantforskning och då ska jag hjälpa deltagarna att försöka hitta sina emigranter och det kommer säkert att
vara en och annan gåta att lösa där också.

Nu är det ju februari och nytt tema hos Finding Family Togheter, gemenskapen för dna-släktforskare. Det är dessutom ett år sedan den startade. Månadens tema är Hitta Fader okänd så där ska det också jobbas intensivt med släktgåtor.

Och visst är det det som är så spännande med släktforskning, att vi får lösa
gåtor hela tiden. Vissa genom att prata med släktingar, vissa genom att leta i arkiv och andra genom att ta dna-test. Och visst är det så, lyckas man lösa en fråga brukar det dyka upp minst ett par nya frågor att fundera över.

Jag hoppas att du får en riktigt fin vecka

Veckans kopp: När jag började blogga om släktforskning hette den där jag bloggade på engelska cousinlinda.blogspot.com. Redan då drömde jag väl om att kunna jobba lite extra med släktforskning. Så, jag beställde en mugg med min bloggadress på. Det som faktiskt var lite kul var att en praktikant på jobbet såg min kopp och surfade in och läste lite.

Han var från Sankt Petersburg och när han hade läst lite på bloggen och sett att jag hade släkt från Estland och Ryssland erbjöd han sig att hjälpa mig att söka lite på ryska släktforskningssidor.

Han hjälpte mig även att översätta en del ryska dokument där jag inte själv hade lyckats tyda allt. Så det var väl en rolig tillfällighet tyckte jag. Hade jag inte haft den där koppen hade han aldrig vetat att jag bloggade eller hade släkt i Estland och Ryssland.