Intressant exempel på, att våra hedniska förfäders offerväsen ej ännu fallit i glömska
skriver tidningen Dalpilen den 21 augusti 1896. En person har någon månad tidigare sett en kvinna bete sig märkligt vid en bergvägg. När kvinnan lämnat platsen gick personen fram och tittade närmare. Gammalt fett, ull, några mynt, en nagel och en bön till “älfvadrottningen” låg kvar.
I Svensk Uppslags bok från 1937 kan man läsa följande om Älvkvarnar. Och på Wikipedia om Skålgropar.
Platsannonserna från början av 1900-talet innehöll onekligen ord vi inte ser idag, “konfirmerad, stark och välartad”, “medelålders, helst troende fruntimmer” och en stalldräng “vars hustru är villig deltaga i mjölkning”.
Klippet kommer från Dalpilen 19060601
Klippet kommer från Tidning för
Wenersborgs stad och län 18900725.
Klippet kommer från Kalmar 19170812
Det har varit en del insändare i tidningen den senaste tiden som ondgjort sig över cyklisters totala avsaknad av trafikvett. Det här är inget nytt. 1903 fick man ta till drastiska åtgärder i Motala och helt enkelt stänga av vissa ställen för cykeltrafik. Detta för att man cyklade så vårdlöst längs kanalen att cyklisterna själva trillade i men även vanliga flanörer “med en fart, som om dessa vore guttaperkabollar”.
Klippet kommer från Östgötaposten
Spansk-Amerikanska kriget pågick och det var förbjudet för svenska undersåtar att deltaga aktivt i kriget. Min morfars mormors bror, Andrew Richardson från Vinslöv (innan han emigrerade var han mer känd som Anders Nilsson Rickard Holmer) deltog i kriget. Han var i 4th Wisconsin Infantry, Company K, som corporal. Nåväl, han hade troligtvis hunnit bli amerikansk medborgare vid tiden för kriget.
Klippet kommer från Östgötaposten
Bazar de la Charité var årligt välgörenhetsarrangemang i Paris. Den 4 maj 1897 inträffade en tragedi. En byggnad fattade eld och alla hann inte ta sig ut. 126 personer innebrändes och över 200 personer skadades.
Den 25 maj publicerade Dalpilen en artikel om branden under rubriken “En fasaväckande olycka”. Detaljrikedomen i texten är ganska obehaglig. Samma dag publicerade man även en notis om en ung kvinna från Göteborg, studerande i Paris, som skrivit hem till sina föräldrar att hon och en väninna skulle gå på basaren. Hon fick dock förhinder, hennes vännina innebrändes.
Klippet kommer från Dalpilen
Klippet kommer från Dalpilen
Hunden var inte riktigt kry och till sist kräktes den.. och ut kom en helt levande orm. Husse var P O Hedfors i Hedemora.
Klippet kommer från Dalpilen.
Johan Filip Nordlund, aka Mälarmördaren/Svarte-Filip/Mordlund mördade fyra personer (ytterliggare en avled senare på sjukhus) på mälarångaren Prins Carl den 17 maj 1900. Han greps senare och i en artikel i tidningen Kalmar från den 23 maj kan man läsa om ett brev han skrivit till sina föräldrar. Han räknar med att bli avrättad.
Klippet kommer från Kalmar
I tidningen Kalmar den 16 april 1912 kan man läsa om den hemska sjöolyckan. Titianc, världens största ångfartyg har krockat med ett isberg. Enligt tidningens uppgifter är det 2300 personer ombord varav cirka 70 svenskar. Man har även fått ett telegram ifrån Halifax att alla Titanics passagerare har blivit räddade…
Klippet kommer från Kalmar, 16 april 1912
Det är något med Gunnar Georg Leijon som gör att jag inte kan få honom och hans öde ur tankarna. Denne unge man, född 1920 i Munka Ljungby, föll den 10 maj 1942 offer för en rysk kula när han som frivillig stred för Finland i fortsättningskriget. Omständigheterna var dessutom sådana att man var tvungen att lämna kvar hans kropp. Till hans minne och andra frivilliga stupade svenskar vars kroppar inte kunde tagas om hand finns en minnessten på kyrkogården Sandudd i Helsingfors.
Strax efter att Gunnar fyllde fem år dog den ena av hans yngre bröder bara ett par dagar efter födseln och några månader senare dog mamma Astrid 28 år gammal. Mindre än ett år senare hade pappa Otto gift om sig med änkan Lilly vars man hade avlidit i hjärnhinneinflammation efter att de bara varit gifta i drygt två månader. Gunnar fick därefter åtta yngre syskon. Den yngsta föddes dock efter hans död.
1936 skrivs Gunnar in i Sjömanshuset i Helsingborg. I deras rullor har jag hittat två tjänstgöringsbetyg från 1938. Från Marcia som utgick från Råå mönstrar han av dagen efter sin 18-årsdag i Sundsvall. I augusti och september är han på S/S Oscar Gorthon från Helsingborg, via östersjöhamnar till England och slutligen avmönstring i Varberg. Han tjänstgör som jungman, uppvisar ett gott uppförande och god tjänstbarhet.
ArkivDigital: Sjömanshuset i Helsingborg EVIII:33 (1938-1939)
ArkivDigital: Sjömanshuset i Helsingborg DIaa:60 (1938-1938)
I december 1938 flyttar han från hemmet i Hillarp till Örebro, Längbros församling och Livregementes grenadjärer, I3. I Finland tjänstgör han sen som frivillig i Frivilligbataljonens 2a jägarkompani, blir tilldelad Frihetsmedalj I och klass II vid Hangö.
I boken Svenskarna vid Jandeba av Nicolas von Schmidt-Laussitz kan man läsa om händelseförloppet den 10 maj 1942 vid Jandeba när Gunnar stupade. Fotografiet överst i inlägget kommer också från boken.
Gunnar är inte någon släkting till mig utan dök upp i en annan släkt jag forskar på. Efter att i princip nu ha gått igenom alla uppgifter från diverse tillgängliga kyrko-och församlingsböcker är planen under våren att leta vidare i andra arkiv, som Krigsarkivet och arkiv i Finland.
Over and out!
Anna Sjöholm, var i tjänst hos prosten Achatius Kahl i över 50 år. Samma dag han dog, dog också Anna sex timmar senare, i en ålder av drygt 83 år. Tidningen ser det som hon var trofast och efter hans död inte hade någon uppgift att fylla.
Klippet kommer från Tidning för Wenersborg stad och län
Prosten Actatius (Åke) Johan Kahl var även författare och har bland annat gett ut Räddningshus betraktade i förhållande till fängelser och fattiginrättningar, Den nya kyrkan och dess inflytande på theologiens studium i Sverige och Tegnér och hans samtida i Lund.
Anna Sjöholm föddes den 25 maj 1804 i Hyby församling, dotter till fiskaren Pål Sjöholm och hans hustru Ingeborg Perdotter.
Arkiv Digital: Hyby CI:4 sid 78
Annas farm Påhl Sjöholm är född 1755 och hans hustru Ingeborg är tjugoettår yngre, är född 1776.
Arkiv Digital: Hyby AI:2 sid 145
1837 börjar Anna jobba hos Kahn, och är där fram till Achatius Kahn och hon dör den 24 januari 1888
ArkivDigital: Lunds domkyrkoförsamling AI:111 1887 – 1892 sid 34
I död-och begravningsboken för Lunds stadsförsamling hittar man Acharius och Anna, han 93 år och hon 83.
Arkiv Digital: Lunds domkyrkoförsamling FI:7 sid 40